TAB by Song : 235559
Tab List Area
1 Pages 1 Results
Hemvändarvisan by Loke Nyberg
Hemvändarvisan
C F C
En pojke satt och grät i Anacea Citadell.
F G
Strida, salta tårar som en flod
F G C Am
Det var en stackars liten, sliten sjömannagesäll
F G
Och han grät så det gick is i själ och blod
Så jag stega fram till ynglingen och frågade:”Vafalls?
Vilka sorger tynger dig min bror?
Har din flicka gått ifrån dig? Är det därför du ger hals?!”
Men han sa: ”Det är långt värre än du tror.”
Jag har lämnat mina kära en varvsritt härifrån
och gått till sjöss långt bort från allt jag håller kärt.
För jag ville skåda världen tänkte jag mitt dumma fån.
Men vid Andor vilken läxa jag har lärt.
F C F C
Så snälla ge mig några bölen. Bara så jag har till ölen.
F C F C
Och en stund på njutningsnästet när jag kommer hem till fästet.
G G7
För jag vill så hjärtans gärna in i dimmans blå taverna och bli styv i kork och lem
C
så ta mig hem till Dimbros fäste. Ta mig hem!
Ja, bittert ångrar jag att nyfikheten fick bestämma
och att jag överhuvudtaget for.
För allt jag håller kärt och dyrt det har jag ju därhemma.
Och jag menar inte bara far och mor.
För i Fästet råder fred emellan adel och patrask
och gott gemyt emellan borgare och präst.
Där är alla lika muntra från Tre Sjöar och till Ask
och där smakar vänskapsskålen allra bäst.
Och vill man va ifred och bara gömma sig i skuggan.
Och vara mol allen en liten stund.
Då kan man sitta ostörd med en öl inne på Suggan
om man undantar dess arga lilla hund.
Så snälla ge mig några bölen. Bara så jag har till ölen.
Och en stund på njutningsnästet när jag kommer hem till fästet.
För jag vill så hjärtans gärna in i dimmans blå taverna och bli styv i kork och lem
så ta mig hem till Dimbros fäste. Ta mig hem!
Låt min bittra klagan skalla så det ekar så det rungar:
Ta mig hem till staden där jag fötts!
Ta mig hem till Kobbar, Björkeklintar, Korp och Dungar.
Alltför mycket tid har allredan förötts.
När jag kommer hem då ska jag alla minnen tvätta bort.
Och av äventyrarlivet ta farväl.
Jag ska ha vatten över huvet och min särk hos rent och torrt.
Röka tobak, gissa hönan och må väl.
Jag tog ynglingen i handen och så sade jag: ”Min vän!
Du är min broder fast vi aldrig mötts förut!
Låt oss vandra liksom bröder hem mot Vilemark igen!
Låt vår längtan bli till verklighet till slut.”
Så snälla ge mig några bölen. Bara så jag har till ölen.
Och en stund på njutningsnästet när jag kommer hem till fästet.
För jag vill så hjärtans gärna in i dimmans blå taverna och bli styv i kork och lem
så ta mig hem till Dimbros fäste. Ta mig hem!
-------------